Dubbla guld i säsongsinledningen

Foto Lidingö @hanboll_matte

Säsongen 2023/24 är igång i fullt slag, och vi har redan hunnit med två turneringar, en hemma i Stockholm och en nere på Västkusten.

Först ut var Lidingö cup. Första riktiga inomhusmatcherna sen vårt tyska äventyr i maj, och med ett nytt ansikte på M9 i form av Sindri, som nyligen anslutit från Skogås, spelklar och iförd Bajendressen för första gången.

Vi tar oss igenom gruppspel och semifinal utan några större bekymmer och möter tillslut ett vilt kämpande Skånela i finalen. En match där tillslut teknisk färdighet, taktiskt kunnande och en rejäl dos finalrutin tar oss i mål med hyfsad marginal, även om Skånela snyggar till siffrorna i slutet.

Resultat: HIF-Kungsängen 15-6, HIF-Uppsala 17-8, HIF-Skånela 12-7, HIF-Skogås 18-5, HIF-Täby 20-12, HIF-Skånela 15-11

En vecka senare var det dags att återigen kvittera ut ett par minibussar och bege sig ut på vägarna. Som så många gånger tidigare var destinationen Göteborg där guldet i förra årets upplaga av Gbg Cup skulle försvaras.

Vi inleder med en sen fredagsmatch i ett bastuvarmt Valhalla mot HK Ankaret från Skåne. Alltid lite ovisst att ställas mot ett nytt motstånd redan i första matchen utan möjlighet till scouting, men med ett stenhårt och välsynkat försvar som grund kan vi gå till pausvila med 9-3 på tavlan och ro segern i hamn bekvämt.

Lördag förmiddag inleds med en ganska blek insats mot Alingsås som med hjälp av några individuella prestationer räddas upp och resulterar i vinst med 6 bollar. Efter det stod Torslanda för motståndet och ett pånyttfött Hammarby kliver ut på banan. Vi sätter fart på bollen, står upp för varandra och hittar tillbaka till kreativiteten. När Torslanda har bollen hetsar vårt aggressiva försvar fram tekniska fel om och om igen. När vi har bollen hänger Torslanda inte med alls, vilket resulterar i ett flertal tvåor och gott om tillfällen att öva in vårt för helgen nya utvisningsspel.

Gruppseger innebär välförtjänt sovmorgon och direktbiljett till kvartsfinal, utan att passera åttondel. Där ställs vi mot Aranäs, en match där vi inleder långsamt och oinspirerat, men får en rejäl energiboost när Sindri ersätter Grevin och sätter fart på boll och jobbar som en ettrig terrier på center. Vi rycker ifrån och vinner, men får oss alla en tankeställare kring vilken inställning som behövs i ett slutspel. Man ges aldrig en cupseger bara för att man heter Hammarby, tvärtom.

Semifinal mot Sävehof väntade sedan i Lundbystrand 1, samma hall som den galna Norden-semin mot Kolbotn utspelade sig i 9 månader tidigare. Vi inleder återigen trevande och osäkert framåt, men vad gör det när försvaret reder ut allt vad rundgångar, dubbla M6, växlar, egna satsningar och skott utifrån heter från Sävehof. När sedan en rejält revanschsugen Grevin kliver in och får igång spel och tempo så kommer rycket och finalplatsen inkasseras med 7 bollars marginal.

Väl där står BK Heid, som smugit lite under vår radar, för motståndet. Känslan är lika oviss som inför första matchen mot Ankaret då vi nog egentligen räknat med att ännu ett Sävehof-lag skulle stå på andra sidan. Raka vägen in på Solidsport för att få till en snabbscouting. Ska sägas då också att undertecknat i samband med detta upptäcker att Heid tydligen är inbjudna till Norden cup i jul, så vi får väl skriva upp detta som kass koll helt enkelt. Som lite extra orosmoln står det ganska snart klart att Oscar Nyman inte kommer kunna göra annat än akuta inhopp pga en lårkaka från Torslanda-matchen som efter fler smällar mot Aranäs och Sävehof blivit värre.

För sjätte matchen i rad är försvaret den stora nyckeln i matchinledningen. Ivar sätter tonen tidigt med en sån stjärnsmäll som bara Ivar kan sätta och vi har efter det total kontroll på ett stressat och osäkert Heidanfallspel. 11 minuter senare är ställningen 8-1 och den högljudda Heidklacken tystnar. Efter det inträffar vad som enbart kan beskrivas som en kollektiv utcheckning, och halva laget sitter nu mentalt i en minibuss påväg hem och lyssnar på Warra Warra iförda cupvinnartröjor, medans andra halvan funderar på hur man ska kalorimaxa på Donken om nån timme. Heid äter sig ikapp boll efter boll och ljudnivån i hallen börjar öka. Men efter lite skärpning i slutet blir det aldrig mindre marginal än 3 bollar och det andra raka guldet i den tredje raka finalen i Gbg Cup är ett faktum.

Noterbart är att Theo Friberg lyckades vara sig själv och glömma matchtröjan på uppvärmningen. Han fick låna skadade Oscars tröja, och bestraffades direkt med att få sina 9 finalkassar för evigt noterade som Oscars mål.

Av många fina prestationer finns det några lite extra värda att lyfta:

-Linus, norra Europas snurrigaste kille av plan. Fokuserad och klinisk på plan. När Arni under helgen dragits med en segdragen förkylning så ger Linus devisen att ta chansen när den kommer ett ansikte. Semifinalen mot Sävehof är i princip felfri.

-Harry, som haft skadekänningar hela veckan och knappt kunnat träna fullt och därför fått sparsamt med speltid för att inte riskera något. När Oscar är out är det dock ingen tvivel, han ska in och det sker med pondus och kvalitet.

-Kapten Grevin som hanterar en ganska brysk avhyvling efter Aranäs-matchen med att så fort tillfälle ges gå in och vara den ledare och dirigent vi behövde. Man blir inte kapten för ingenting.

mfl mfl

Resultat: HIF-Ankaret 17-9, HIF-Alingsås 16-10, HIF-Torslanda 22-8, HIF-Aranäs 19-12, HIF-Sävehof 19-12, HIF-Heid 16-13

Nu tar vi sikte på seriestart och USM Steg 1!