Mycket glädje

Hej alla. Nu är vi igång på allvar. Efter noga övervägande, så tog beslutet att köra P-13 serien,P-12 serien och Regionstolvan. Mycket glädjande att alla ville spela mycket handboll.

I år hamnade vi i en ny och riktigt tuff , nivå 2 P-13 serie. Vilket bara känns positivt. Vi har fått 3 tuffa matcher med 1 förlust och 2 oavgjorda. Vi har gjort dessa matcher med bravur. Och jag ser fram emot andra rundan mot dessa lag.

Killarna skall ha en stor eloge som anpassar sig så fantastiskt, oavsett vem som coachar.

Igår var det premiär för en ny typ av seriespel, regionstolvan.

Emil coachade och han eldade på killarna att hålla fokus och aldrig slå av på takten. 
Det lyckades dom fantastiskt med .

Självklart var det roligt att vi vann alla matcher, men sättet dom gjorde det på gav mig gåshud :-).

För att citera Astor: Vem var bäst på plan?

Svar: Laget såklart

Vi har även spelat 1 omgång i P-12 serien . Vi startade första matchen lite trevande. Men avgjorde säkert till slut. I match 2  var killarna uppvärmda och visade återigen på fint spel.

Ser fram emot ännu en rolig säsong :-)

Tack Gustav för att du tagit dom till denna nivå.

Tack och  välkommen Emelie.

Tack till Emil , Valter , PH och alla härliga föräldrar 

Alltid lika härligt gäng grabbar och idag fick vi hänga med våra gamla favoriter F08!

Då var det dags igen!

När vi fick göra det i våras tyckte alla att det var riktigt skoj och redan då såg alla fram emot att få göra om det igen i augusti. Nu när vi var på plats igen så var alla taggade.

Hur gick det då med sommarträningen, fokuseringen idag och genomförandet? Jag måste än en gång belysa att grabbarna har stor förståelse för det inte är några jämförelser dom emellan utan enbart med sig själv. Frågorna grabbarna emellan var hur det gick, om det gick bättre än i våras. Det är en aspekt vi vill trycka starkt på, detta är ett sätt att utveckla individens förutsättningar på ett kontrollerat och säkert sätt, man jämför enbart med sig själv.

I testen ingår "femsteg", jämfotahopp, Harres Test, löpsnabbhet och rörlighet. Väldigt skiftande uppgifter som ger oss ledare en långsiktig möjlighet att hjälpa till i utvecklingen och kanske hitta varningssignaler i den fysiska utvecklingen så att den blir på ett så bra sätt som möjligt. Vi vill ju att barnen ska bli starkare, uthålligare och framför allt skadefria.

Därför kommer vi att göra detta flera gånger per år.

Som vanligt fanns skratten och glädjen där. Och visst fanns det några som blev lite "konstruktivt arga", dom vill förbättra sig till nästa gång.

Att få köra med tjejerna var som vanligt lika härligt. Dom har bidragit till vår utveckling både i handbollen och i hur vi värderar och behandlar varandra.

Kul också att dom nya tog för sig. Och tack grabbar för att ni tar hand om dom nya så bra!

Bilder från idag finns så klart här på hemsidan.

Hela gänget med några småbrorsor.

Det var en för dom flesta konstigaste handbollsvåren någonsin. Mycket längtan och mycket saknad av det som grabbarna gillar så mycket, att få spela handboll.

Än idag arbetas det för att hejda pandemin, som galet turligt nog inte uppges drabba ungdomar. Med fortsatta restriktioner blir många cuper inställda, där vi hugger direkt när det finns en vettig möjlighet till spel. Vi spelade Uppsala Beach (vilket gick strålande) och fick en reservplats till Göteborg Cup.

Det vanliga uppstartslägret som vi i Hammarby brukar ha i Nyköping förlades i år till olika hallar i Stockholm. Bökigt att organisera och föräldrar behövde hjälpa till, resultatet blev strålande.

Träningen körde vi även i år tillsammans med P09 och dess tränare Valter och Linus (vilka är strålande på att vara just tränare, och inte bara buspolare).

På fredagen började vi med en uppvärmning där många var förvånansvärt sega, något som senare under helgen visade sig bara vara en sommarlovsgrej. Redan på första bollpasset med passningar och avslut kom grabbarna igång ordentligt innan det var dags för middag, lite lek i parken och det första teoripasset med snack om eget ansvar. En lagom mjukstart inför vad som komma skulle och alla var så klart taggade av att få träffa varandra igen.

När då alla kommit in i sin träningsmode igen så var det lördag morgon dags för uppvärmning, vilken vi tog inomhus eftersom det var i varmaste laget utomhus. Kontringar och individuell skicklighet stod på schemat och hjälp fick vi från A-laget. 09:ornas fadder Simon Hjortenbo kom och hjälpte till. Känns svårt att beskriva hur bra alla våra faddrar är och hur mycket dom egentligen betyder.

Det blev lunch och sedan försvarsteori där vi hade ett ledord, följsamhet.

Sen slängde vi in en yoyo-test där insikten att göra sitt bästa verkligen tog fäste. Grymt jobbat grabbar! Och en liten udda styrketräning som inte bara var jobbig utan även kul.

Sen kom ett mellanmål där vi samtidigt kunde titta på äldre grabbar och verkligen inspireras.

Så var det då dags för andra bollpasset, försvar i grupp och individuellt. Enligt ett flertal bland topp fem av roliga grejer under helgen!

Med närmare trettio grader ute och stekande sol så smet vi iväg och badade i Sickla Sjö. Även vi tränare och en lillebror hakade på.

Sen kom den stora utmaningen… Alltså inte för grabbarna utan för några nyfikna vuxna! Det var dags för frågesport. Uppdelade i lag med tre i varje och ett vuxenlag så kom frågor om allt från mellan himmel och jord tillsammans med tilltugg.

Väl hemma efter en fullproppad dag var det bara att gå till sängs.

Söndag morgon och det var en del gnisslande om problem med att gå och värk lite överallt. Efter en ordentlig uppvärmning försvann alla tendenser på att missa vårat egentliga fokus, handbollen.

Söndagens båda bollpass och även teoripasset handlade om anfallsspel. Framför allt rulle men även en del växlar. Inte bara att göra dom utan framför allt hur man gör dom, med blick för mål och en inställning att vara farlig hela tiden.

Visst hann vi med lite snälla fys, eller snarare motorikträning. Kullerbyttor i alla möjliga och omöjliga varianter och även stå på huvudet. Det var inte direkt så att alla klarade allt men insikten fanns där att detta skulle det tränas på. Och många fick för första gången prova på maq-stavar, det vi vanliga dödliga brukar kalla för kvastskaft. Den rörlighetsträningen uppskattades och nyfikenheten var stor.

Avslutningen var dock det mest uppskattade, vi berättade resultatet i frågesporten. Grabbarna lyssnade spänt medan vuxenlagen skruvade på sig, tisslade och tasslade och verkade synbart stressade. Och det med all rätt! Frågorna var svåra och det var ett grabblag som tog hem segern!

Otroligt kul helg där stora steg framåt togs av alla. Framför allt kändes det som det var mycket man sa som landade bra. Jag skulle nästan kunna kalla det för “Insiktens läger”.

Skratten fanns hela tiden med grabbarna och det verkar som om dom tycker mer om varandra än handbollen ibland!?

Nåväl, var detta första steget på något stort säsongen som börjar nu? Det vågar jag lova. Och då pratar jag verkligen inte om resultat utan snarare om spelutveckling. Men framför allt ser jag ett gäng unga grabbar fortsätta växa upp till varma, hänsynsfulla och inkluderande individer som mer än gärna busar och skrattar. Sånt är stort i mina ögon.

Kolla gärna bilderna här. 

Tack alla!